mörkret vara som ljuset

För sångmästaren, en psalm av David.

HERRE, du utrannsakar mig
och känner mig.
Om jag sitter eller står, vet du det,
du förstår mina tankar
fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger,
utforskar du det,
med alla mina vägar
är du förtrogen.
Innan ett ord är på min tunga,
vet du, HERRE, allt om det.
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
En sådan kunskap
är mig alltför underbar,
den är så hög
att jag ej kan förstå den.
Vart skall jag gå för din Ande,
vart skall jag fly för ditt ansikte?
Om jag far upp till himlen,
är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket,
är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning
ytterst i havet,
skall också där din hand leda mig
och din högra hand fatta mig.
Om jag säger:
"Må mörker falla över mig
och ljuset bli natt omkring mig",
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten skall lysa som dagen
och mörkret vara som ljuset.

(Ps 139:1-12)