spring

att glädjas över det man har

Gudstjänster i kyrkan, middag med familjen, Jesus-film på tv och vila.

Får jag kalla det för en påsk som har allt en påsk ska ha för mig? Känner mig tacksam och välsignad. Det där på korset är så stort att det nästan känns banalt att vara tacksam för något annat också, i påsktider.

Jag har fått fira gudstjänst i frihet utan rädsla för fiender, stat och förföljare.
Jag har fått umgås med min familj, också det i frihet utan rädsla.
Jag har fått se filmatisering av Guds ord på en svensk public service-kanal, bra användande av min tv-avgift.
Och tack vare Jesus och att Sverige en gång i tiden var en "kristen" nation så fick jag ledigt från jobbet för att fira påsk.

När jag nu i skrivande stund sitter i en solfläck inomhus och dricker te och njuter av semester (!) så känner jag mig tacksam. Till Gud.

Här sitter jag och har det otroligt bra. Jag tror att det bra att vara tacksam för det man har istället för bitter över det man inte har. Tänk att folk i Sverige är bittra (klart man ska jobba för förbättringar även i Sverige, både i stort och smått) när vi ändå är en nation som har så mycket att vara tacksamma över.

Jag tänker på det då och då, hur mitt liv hade sett ut om jag hade fötts i ett annat land. Fötts som kvinna i ett land där kvinnor knappt räknas som människor. Eller i ett land i krig där våldtäkt och lemlästning är en del av strategin från fienden.

Min påsk har varit välsignad. Och som grädde på moset har jag spenderat den med en finfin kille och dessutom har solen strålat på mig (vilket varje ljustörstande nordbo förstår värdet av).



Oj jag har ju glömt att äta och måla ägg, i år igen! Inte så viktigt helt enkelt...

önska

Utdragen väntan gör hjärtat sjukt, uppfylld önskan är ett livets träd.




(Ordspråksboken 13:12 B2000)

räkna med tjejer

http://vimeo.com/m/60590970
Klicka på länken!!!


Kom att tänka på det där bibelordet (ett av de jag lärde mig tidigast):

"Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är vi ett i Kristus Jesus." (Gal 3:28)

Klart att vi fortfarande är olika men att vi nu värderas lika mycket, det måste väl vara det som menas. Att nu kan ingen fri leva som om den hade mer rätt att leva än än ofri, ingen svensk kan hävda att den har mer rätt till livet än en dansk, en mans liv är faktiskt lika mycket värt som en kvinnas. I Kristus vill säga. Världen lever inte i Kristus. Den fortsätter att låta människor vara ofria, den gör skillnad på människor och människor och den älskar (om man nu kan använda ett så fint ord om det som är ont) att öka klyftan mellan man och kvinna.

nåd

Men Jesus sade till sina lärjungar: »Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« När lärjungarna hörde det blev de bestörta och sade: »Vem kan då bli räddad?« Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.«


(Matteusevangeliet 19:23-26 B2000)

att inte förstå

Vad är feminism? Vad är jämställdhet? Vad är sanningen, vilken är vägen och hur är livet? Varför fortsätter en kvinnas liv att behandlas som mindre värdefullt, mindre betydelsefullt än en mans liv?



(Texten på bilden kommer från en artikel i tidningen Världen idag 28/1 2013.)